|
Strax norr om gränsen mellan Skåne och Småland ligger min hemförsamling Pjätteryd.
Med en jordglob.
Det är en glob jag trampar med min fot.
Vad är centralt på ytan av ett klot?
Jag väljer Pjätteryd till världens mitt.
Det står mig fritt
Vem vågar hävda att jag väljer fel?
Mitt bondförstånd är icke satt ur spel.
En ann är lika riktig som en ann
som tänkas kan.
Alf Henriksson
Så diktade en gång Alf Henriksson om Pjätteryd. Visserligen hade han inte själv besökt orten, men han hade hört talas om namnet och tyckte det lät så lustigt att han ville tillägna det en dikt.
Nu lite med fakta om församlingen.
Befolkning.
På 1800-talet var befolkningen i Pjätteryd över 2.700 personer. Denna har i dag decimerats till omkring 676 personer. Det senaste året har den blivit 27 personer större.
Förutom det skogsbruk och jordbruk som fortfarande finns kvar, försörjer sig många av invånarna genom arbete i det närliggande samhället Älmhult.
Skolor.
Under 40- och 50-talet fanns det i Pjätteryd ett antal byskolor. Förutom kyrkskolan fanns det skolor i Ruke, Käxnäs,Länshult, Sjöabro,Sjöastabygd, Osnaköp och Möcklehult. Så på 50-talet byggdes en ny skola, placerad på gamla kyrkskolans plats, och därmed försvann byskolorna.
Skolan i Pjätteryd har varit hotad av indragning men skolpolitikerna i Älmhult kommer snart besluta att skolan får vara kvar och den ska också utvecklas till en F3-skola med naturprofil.
Industri
Pjätteryd har aldrig haft någon betydande industri inom sina gränser. Under 1800-talet förekom dock en betydande tjärbränning inom församlingen.
År 1920 startade Oscar Käll ett snickeri som i många år drevs av barn och barnbarn. Snickeriet är nu i annan ägo och är huvudsakligen inriktad på tillverkning av möbler för export. Industrin har f.n. 5-6 anställda.
En annan industri som tidigare funnits i Pjätteryd var kiselgurfabriken. I mitten av 40-talet startade brytning av kiselgur vid Helgeån vid Kolborshult. Kiselgur är en relativ sällsynt jordart som huvudsakligen består av döda kiselalger. Denna jordart bröts i åns ängsmarker, torkades, brändes för att få bort organiska delar samt maldes till ett rödbrunt pulver. Detta ämne har en hög isoleringsförmåga och användes som fyllning i väggar och dörrar till kassaskåp etc. Rosengrens i Göteborg var en av fabrikens största kunder.
Fabriken var i drift ända in på 70-talet. Under de senare åren ägdes och drevs den av Trygve Andersson, fortfarande bosatt i Pjätteryd.
Vid Bergagården fanns förr torvbrytning (torvströfabriken). Den siste ägaren hette Sandahl. Där fanns även ett mindre sågverk för böndernas behov av sågning av stockar.
 |
|
Kyrka.
Enligt sägnen ska församlingens första kyrka ha varit en säregen träkyrka som togs i bruk 1344. Efter diverse dispyter mellan biskopen Tegnér och församlingens präst Bråkenhjelm, uppfördes så en ny stenkyrka åren 1831-1834. Flera intressanta inventarier finns i kyrkan.
|
|
|
|
 |
|
Kvarnen
Den ligger kvar; där vid vägen mot Lönshult. Den gamla kvarnen, där en gång Oskar Möllare (Oscar Andersson) malde böndernas säd och sågade deras virke.
Nu har ljudet från sågklingan och slamret från drivremmar och kvarnstenarna tystnat. |
|
|
|
 |
|
Nöjen.
I Helgån vid Oshult ligger en björkbevuxen ö som därmed naturligt fått namnet Björkö. På ön uppfördes av Reinhold Pettersson i början av 1900-talet en dansbana . Sedan dess har det under sommarmånaderna anordnats dans här och fortfarande kan man besöka Björkö-dansen på onsdagskväller under sommaren. |
|
|
|
Torvströfabriken
1,5 km från Pjätteryd vid vägen mot Älmhult ligger den s.k. Torvströfabriken. Här bröts torv i den närliggand mossen och behandlades i byggnaden.
Det fanns även en mindre såg som sågade böndernas timmer. |
|
|
|
|
|
|
| 
